Roskilde 2000, tror jag det var. Jag var inte där, men det finns de som sa att Magnetic Fields spelning var det bästa som framförts på festivaltrampad dansk mark. Det kan vara sant. Jag försökte stå emot, men däckades av Merrits djupa röst, de tramsiga texterna och de underbara melodierna.
Låtlistan är imponerande. The Luckiest Guy on the Lower East Side är min favorit. Vet inte varför men strofen har satt sig i mitt huvud och jag nynnar på den frekvent när jag är glad.
Synd att det är 69 låtar. Skivan hade mått bra av en bantningskur. Då hade den hamnat ännu högre upp på min lista.
Förra veckan var jag i New York. Runt hörnet från vårt hotell låg The Town Hall. Magnetic Fields spelade fyra dagar i sträck, dvs alla dagar jag var där. Det var utsålt. Fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar