tisdag 4 mars 2008

#11 Kent "Isola" [1997]



Blåjeans, Gravitation, Kräm, Musik non stop, Columbus osv. Det finns många låtar att plocka av om man ska göra en "Best of..." med Kent. Och en sån lär väl komma snart. Frågan är hur många låtar från Isola som hamnar på den skivan. Kanske inte så många. För sett till antal veckor på albumlistan är Isola inte någon av Kents största skivor. Tvärtom. Av de 365 veckor som deras album har legat top 60 på albumförsäljningslistan i Sverige står Isola bara för 22(Wikipedia). Toppar gör Vapen & Ammunition med 85!.
Men för mig är detta den absoluta höjdpunkten. Kent blir aldrig bättre. De bara upprepar framgångskonceptet från denna skiva, antingen på ett mer kommersiellt sätt eller med mer syntar. Här läggs alltså på något sätt grunden för det som Kent är idag. Det är vackert, hårt när det behövs, längtansfullt och ångerfullt. Texter, melodier, arrangemang, omslag och produktion harmoniserar perfekt.
De sista 90 sekunderna av Celsius är absolut de bästa sekunderna av Kents hela produktion. Kanske det bästa i svensk musikhistoria. 747 är inte heller så dålig. Det är nog inte en slump att alla konserter avslutas med den.
Synd att inte deras bästa låt "Utan dina andetag" finns med på Isola. Men man kan inte få allt.

Anekdot:
De två största Kentfansen jag vet är min bror och Magnus. Avslutningsdagen på Hultsfred 1995 eller 96 skulle undertecknad köra hem på natten. Magnus hade ingen dricka kvar och han skulle åka med i bilen. Vi hade bestämt träff innan Posieskonserten och Magnus kom. Med besked. Full som ett ägg efter att ha druckit sprit med nån kompis. Större delen av Posiseskonserten sov han framför mina fötter. Efter gick vi i sakta mak mot bilen. På vägen till parkeringen stannade vi och köpte strips. Magnus somnade hängande på bordet. Efter en stund kom det fram en kille och gjorde oss sällskap. Efter en stunds konversation undrade han vad vi tyckte om Kent.
- Sådär. Dom har gjort bättre spelningar, sa jag.
- Jag tyckte det var skit, sa han. Har aldrig sett nåt sämre.
Jag vidhöll att det var mest ljudet det var fel på, men han stod fast vid sin åsikt.
När vi sen var på väg därifrån förstod jag av personer som passerade att det var Sami, gitarristen jag pratat med. Magnus minns ingenting.

2 kommentarer:

Andreas Könberg sa...

Jag är förstummad av din produktionstakt Tobias, klass!

Det enda jag har lite svårt för är användandet av ordet "strips" som aldrig borde användas utan cicationstecken om det används att tala om mat.

Tobias Borelius sa...

Två sjuka barn och fru på kurs i 5 dagar är bra för kreativiteten. Rätt så kul också när man kommer igång.