Fat Bobs näst bästa skiva (Förutom låten "Wendy Time"- som skulle ha passat in mycket bättre på den efterföljande katastrofen, 1996 års, "Wild Mood Swings" - som egentligen bara hade en bra låt, "Want" - som i sin tur skulle ha passat in mycket bättre på "Wish" - Capishe!)
"Wish" var skivan som verkligen vann mig över till "the dark side". Visst (wissht?) hade jag boppat runt och diggat "Inbetween days" och "Just like heaven" på dansgolvet tidigare, men det var ändock inte på riktigt inrett ett rum i mitt hjärta för Botemedelspojkarna.
Någonstans vid samma tid införskaffade mina Paranteser en liten stuga på Muskö - en timmes bilväg från E´Stoccolmo ungefär. Jag hade tagit körkort tidigare samma år (sent - nästan 20 år fyllda, vilket grabbarna mobbade mig för) och firade min nyvunna frihet genom att köra hem från Muskö, sent på natten på sommarvarma motorvägar, med "Wish" spelandes på kassettdäcket i min lilla 86:ans Nissan Cherry. I Ösmokorset (numera Ösmorondellen) hade jag hunnit till "From the edge of a deep green sea". Vid Globen "A letter to Elise" och när jag började närma mig Hässelby "To wish impossible things".
1992 var ett bra år, en underbar sommar.
Soundtracket hittar du här.
p.s
B-sidorna från "Wish"-singlarna skulle nästan kunna kvala sig in på 50-listan själva. "This twillight garden" och "Halo" framförallt.
2 kommentarer:
Nu måste jag verkligen opponera mig. Doing the unstuck är ju en formidabel låt. Den innehåller ju så många patenterade Bob-genialiteter så den nästan briserar av sig själv.
som t.ex. textraden (testa och sjung):
burst grin giggle bliss skip jump sing and shout.
Kan du inte motivera din diss lite utförligare? Personligen anser det enda svaga spåret på Wish är Wendy time.
I stand corrected Sir! Av någon mystisk anledning har jag blandat ihop de två låtarna. I shall edit at once!
Skicka en kommentar