#20 The Pixies ”Surfer Rosa & Come On Pilgrim” [1988]

Busringningsinspelningar, musikal och samlingsplattor – yup, med subjektivitet som ledord är det inte mycket som kan uteslutas från 50-listan. Antar att denna post kvalar in som ännu ett bevis på flexibiliteten i detta regelverk.

I samband med konstruerandet av denna lista uppkom en uppsjö frågeställningar, vissa mindre oviktiga än andra, samtliga synnerligen nördbetonade. Den av dessa som det vändes och vreds på mest är den av de lärdes omtvistade sanning ”vilken är The Pixies bästa platta?”. Att detta är en svårknäckt nöt har ju inte minst visat sig via 50-listan, där i stort sett samtliga Pixies-album nu finns representerade. Det råder alltså konsensus beträffande detta bands plats i rockens historia, en historia som de otvivelaktligen varit med att forma. Men hur bra är plattorna egentligen var för sig? Visst, allt sammantaget är det inget snack om att bandet sitter på en låtskatt utöver det vanliga, ett material som aldrig någonsin kommer bannlysas från rock’n’rollens ”vault of classics”, men det kompletta albumet lyser dessvärre med sin frånvaro.

Nåväl, antar att jag utifrån detta resonemang egentligen borde välja en av de två officiella samlingsplattorna. Hade ju varit så mycket enklare! Fast det är klart… då skulle jag inte få med Levitate Me… eller Break My Body… eller Isla de Encanta. Och vid närmare eftertanke så är det endast Hey och Gouge Away som saknas för att Pixiessamlingen här skall vara ett faktum. Så, sammanfattningsvis kan väl sägas att med hjälp av muskelknippet till EP – ”Come On Pilgrim” [1987] – har ”Surfer Rosa” sannerligen förtjänat en topp-20-placering, något den definitivt inte hade varit i närheten av om 50-listan inneburit ett stramare regelverk.